Text: Hanne Laasonen. Texten har tidigare publicerats i nätpublikationen Laurea Journal.

Hållbarhetsrapporten bör vägleda företagets verksamhet

Hållbarhets- eller ansvarsrapportering? Termerna används ofta som synonymer och det verkar faktiskt inte finnas någon stor skillnad i betydelse mellan termerna. Om vi utgår från hur miljöhänsyn i ekonomin har uppstått, och går tillbaka till planetens gränser för hållbarhet och hållbar utveckling, är det motiverat att tala om hållbarhetsrapportering. Dessutom har det nya CSRD-direktivet (Corporate Sustainability Reporting Directive) översatts till svenska som hållbarhetsrapporteringsdirektivet (Arbets- och näringsministeriet 2024), så denna term kommer sannolikt att etableras i framtiden. Därför har denna term också valts för denna artikel.

Hållbarhetsrapportering avser företagens verksamhet där de rapporterar om frågor relaterade till miljö, samhälle och styrning. Målet är att förstå vilken påverkan företag har på hållbar utveckling. (Haapanen & Kinnunen, 2024.) Hållbarhetsrapportering är kopplad till Europeiska unionens nya hållbarhetsrapporterings- eller CSRD-direktiv (Corporate Sustainability Reporting Directive). Direktivets syfte är att förbättra kvaliteten, jämförbarheten och tillförlitligheten i företagens hållbarhetsrapportering. Det nya CSRD-direktivet har trätt i kraft 2024 (Arbets- och näringsministeriet 2024; Europeiska kommissionen 2024) och de första stora företagen rapporterar enligt CSRD för räkenskapsåret 2024.

CSRD-direktivet handlar dock i grunden inte bara om rapportering, utan rapporteringens viktigaste mål är att göra hållbarhet till en systematisk och strategisk del av företagens ledning, beslutsfattande och värdeskapande (Rankinen & Kurittu 2024). Företag bör ha ett starkt ägarskap av ansvar och dess förvaltning, eftersom utan systematiska ansvarsmål och -handlingar finns det knappt något att rapportera och kommunicera om. CSRD-direktivet handlar i grunden inte bara om en rapport, eftersom den bör baseras på företagets systematiska handlingar och beslut samt den positiva påverkan som uppnåtts genom dem. (Rankinen & Kurittu 2024.)

Innehåll och målgrupper för hållbarhetsrapportering

De allmänna riktlinjerna för CSRD-rapportering definieras i ESRS-standarden (European Sustainability Reporting Standards) (Europeiska kommissionen 2023). För små och medelstora företag som inte är börsnoterade förbereds en frivillig standard LSME (voluntary sustainability reporting standard for non-listed SMEs), som är en lättare och mer flexibel ESRS-standard (EFRAG 2024).

Enligt ESRS-standarden ska företaget rapportera omfattande om olika hållbarhetsrelaterade helheter och ESG-effekter, det vill säga

  • ekonomiska och administrativa effekter (Governance) (Ekonomiadministrationsförbundet 2024a.)
  • miljöeffekter (Environmental)
  • sociala effekter (Social)

I standarden är dubbel väsentlighetsanalys väsentlig, genom vilken de mest centrala ansvarsfrågorna för företaget avgränsas. Happonen och Koivisto (2023) beskriver att i väsentlighetsanalysen identifieras och analyseras två dimensioner av effekter: företagets verksamhets negativa och positiva effekter på människor och miljön samt de risker och möjligheter som hållbarhetsrelaterade utvecklingar orsakar för verksamheten. Med andra ord: vilken av företagets verksamheter har effekter på människor och miljön och å andra sidan vilka saker som händer i miljön eller samhället kan påverka företaget. Happonen och Koivisto (2023) sammanfattar företagets uppgift så att i praktiken måste varje hållbarhetstema i standardhelheten utvärderas enligt principen om dubbel väsentlighet: är temat väsentligt ur perspektivet av effekternas väsentlighet, ekonomisk väsentlighet eller båda.

Genom hållbarhetsrapportering kan företag visa sina intressenter hur de beaktar hållbarhet i sin verksamhet och vilka effekter företagets verksamhet har på människor och miljön. Effekterna av företagets verksamhet kopplas till företagets och dess värdekedjas verksamhet, och man strävar efter att producera information för olika intressenter som stöd för beslutsfattande. Informationen i rapporten kan till exempel påverka finansieringen som beviljas till bolaget, när finansinstitut kan fastställa räntan baserat på hållbarhetsrapporten. Samarbetspartners får information från rapporten om verksamhetens kontinuitet. Dessutom kan investerare bedöma ekonomiska risker och möjligheter som orsakas av klimatförändringen och andra hållbarhetsfrågor. (Breukers 2023; Europeiska kommissionen 2024; Ekonomiadministrationsförbundet 2024a.)

Gäller det nya direktivet små och medelstora företag?

CSRD-direktivet träder i kraft stegvis, men det kommer snart att gälla alla börsnoterade företag (exklusive mikroföretag), samt andra stora företag inom EU-området som uppfyller vissa gränsvärden relaterade till personalantal, omsättning och balansomslutning. Rapporteringsskyldigheten påverkar också företag utanför EU, om ett företag utanför EU har ett dotterbolag eller en fast verksamhetsplats inom EU och dotterbolagets eller den fasta verksamhetsplatsens omsättning inom EU är 150 miljoner euro. (KPMG 2024; Ekonomiadministrationsförbundet 2024b.)

Även om det nya direktivet inte direkt förpliktar små och medelstora företag att rapportera om sin verksamhet, kan rapporteringsskyldigheten indirekt riktas mot små och medelstora företag. Detta innebär att stora företag samlar in information om både sin egen verksamhet och verksamheten hos företag i deras värde- och leveranskedja. Om ett litet eller medelstort företag är en del av ett stort företags koncern eller leveranskedja, kan det indirekt vara skyldigt att rapportera om sin egen hållbarhet. (Breukers 2023). Alla företag som hjälper det rapporterande företaget att producera produkter eller tjänster är skyldiga att producera information i den utsträckning att det rapporterande företaget förstår de möjligheter och risker som riktas mot det (Ekonomiadministrationsförbundet 2024b). Den indirekta rapporteringsskyldigheten följer tidtabellen för det egentliga CSRD-direktivet.

När ett litet eller medelstort företag börjar utreda om rapporteringsskyldigheten indirekt gäller det egna företaget, kan följande frågor som Breukers (2023) listar vara till hjälp:

  1. Använder det lilla eller medelstora företaget betydande mängder fossila bränslen? Om ja, bör företaget förbereda sig på att det sannolikt måste rapportera om sina effekter till olika intressenter, till exempel i upphandlingar.
  2. Har det lilla eller medelstora företaget kunder som är CSRD-skyldiga? Om ja, kan det lilla eller medelstora företaget vara skyldigt att lämna information till det bolag som rapporterar om CSRD.
  3. Är det lilla eller medelstora företaget en del av en koncern vars moderbolag är CSRD-skyldigt? Om ja, måste alla dotterbolag som tillhör koncernen producera hållbarhetsinformation för moderbolaget.
  4. Har det rapporterande bolaget långa värde- och leveranskedjor? Om ja, bör det lilla eller medelstora företaget förbereda sig på rapportering, eftersom övervakning av långa värdekedjor och förebyggande av negativa effekter också omfattar andra företag i värdekedjan.
  5. Finns det risk för kränkning av mänskliga rättigheter i värde- och leveranskedjan för det lilla eller medelstora företagets bransch? Mänskliga rättigheter är en stor del av rapporteringen, och det är bra att ägna särskild uppmärksamhet åt dem.
  6. Har det lilla eller medelstora företaget mätt sitt koldioxidavtryck? Mätning av koldioxidavtryck efterfrågas ofta i upphandlingar.
  7. Har det lilla eller medelstora företaget tidigare kartlagt effekterna av sin verksamhet? Om ja, bör företaget ha dokumentation om detta, personalenkäter etc. Företaget måste också visa hur informationen har utnyttjats.
  8. Om det lilla eller medelstora företaget vill förebygga risker och börja rapportera, kan redovisningsbyrån hjälpa företaget att bygga upp rapporten? Rapporten verifieras av en revisor, så hjälp med rapporteringen kan frågas från redovisningsbyrån.

Ofta har ett litet eller medelstort företag redan befintlig insamlad information om sin verksamhet, gjort en beräkning av koldioxidavtrycket eller på annat sätt samlat in data om sin egen verksamhet. Det kan alltså redan finnas material för rapportering. Ekonomiadministrationsförbundet (2024b) betonar att det lönar sig att kartlägga omfattningen av företagets verksamhet och värdekedjor i god tid, och därmed bättre förbereda sig för eventuellt överraskande informationsförfrågningar. Om hållbarhet och ansvar redan tidigare har tagits som en integrerad del av företagets strategi, undviker man den situation där företagets beslut styrs av skärpt lagstiftning istället för bolagets styrelse (Rankinen & Kurittu 2024).

Fördelar med hållbarhetsrapportering

Rapportering kräver resurser från företagen och även kraven som ställs av den frivilliga standarden kräver både pengar och tid från företagen. Kostnadsfrågor och ökad administrativ börda har lyfts fram som en oro till exempel i utlåtanden som lämnats in om lagförslaget (t.ex. Mikro- och ensamföretagare rf 2023). Å andra sidan kan man tänka att enhetliga rapporteringsriktlinjer underlättar arbetet för små och medelstora företag när de krav som ställs på dem blir enhetliga. Dessutom kan man se att rapportering medför många fördelar för företagen. Breukers (2023) nämner åtminstone följande:

  • Uppfyllande av lagstadgade skyldigheter
  • Tillgång till och säkerställande av finansiering även i framtiden
  • Utveckling av affärsprocesser
  • Kartläggning av nya möjligheter och riskhantering
  • Verksamhetens kontinuitet genom att uppfylla t.ex. villkor i upphandlingar
  • Engagemang av personal och ledning som en del av verksamheten

Det lönar sig att vara proaktiv och förutseende i hållbarhetsfrågor. Ett bra utgångsläge är till exempel att granska om små och medelstora företag är skyldiga att rapportera om sin verksamhet genom värdekedjan. Dessutom är det värt att komma ihåg rapporteringens grundläggande mål att förankra hållbarhet i företagets strategi. Rankinen och Kurittu (2024) påminner om att det är väsentligt för företag att identifiera de viktigaste hållbarhetstemana, vars ledning, utveckling och resultat rapporten i slutändan berättar om. Genom identifieringen kan strategiskt viktiga hållbarhetsteman också stödja beslutsfattandet, oavsett om det gäller investeringar, inköp, produktutveckling, rekrytering av ledning eller annat. Hållbarhetsrapportering är också starkt kopplad till företagets trovärdighet, eftersom “utan en trovärdig hållbarhetsrapport har kunder, finansiärer och investerare knappast någon anledning att tro på er berättelse”. (Rankinen & Kurittu 2024.)

Källor